Ja, kära läsare, det var typ en månad sedan jag skrev något här. Först hade jag ingen inspiration och sedan fick jag världens jävla krångel med mitt utbyte samtidigt som jag hade hemtenta och startade ett grupparbete. Fuck me typ. Den här utbytes grejen har krånglat i TRE JÄVLA VECKOR! Det hela började med att jag bara hittade tre kurser i Oxford om det jag ska läsa så jag jagade hon som är ansvarig för utbyten i en veckas tid. Tillslut började jag smsbomba och ringa henne var femte minut då visar det sig att hon är i Tyskland och jag får mailen till en annan människa som jag ska prata med. Sagt och gjort, jag mailar denna mystiska människa. Jag får nästa morgon ett ganska osammanhängande mail på ganska dålig svenska med information jag redan fått, jag mailar tillbaka. Hon svarar och jag får då veta det jag vill, jag kan söka en kurs i ett annat ämne för att få ihop mina poäng. Jag står lite och väger mellan ett par kurser och får sedan ett mail om att min utbildning ses som "bristande" av Högskoleverket och att de ska dra in examensrätten. Jag får panik och infinner mig nästa dag på ett möte som var sjukt förvirrade där alla skrek och pressen stod och tog kort på alla som skrek. Hon som höll i mötet lät som om hon höll på att svimma och gav extremt dåliga svar vilket gjorde att världens lynch-stämning skapades bland studenterna. När hon fick en fråga som hon tyckte var lite besvärlig utbrast hon "Oj, då jag måste visst gå" medan vi skriker att det här faktiskt gäller våra liv och att vi inte tänker nöja oss med 5 minuters möte kring detta. Världens kalabalik utbryter och en arg mobb samlas kring repotrar från SVT och de lokala tidningarna. Jag försöker sansa mig och väljer tillslut kurser. Mailar dessa inklusive en beskrivning av varje kurs till min programansvarige. Får sedan följande dag svar när jag är på väg hem på tåget. Jag får veta att hon är osäker kring en kurs. Jag förklara mer ingående kring den och börjar svettas lite lätt, jag vill kunna skicka in min ansökan och i den måste de här papprena vara med. Tyvärr var det fredag och jag fick därför inte svar förrän på måndagen. Nu godkände hon kurserna "Puh" tänkte jag. Avtalet skickades till människan som knapppt kunde svenska som säger att hon sedan ska skicka det till mig med alla underskrifter. Jag behöver även betyg och lyckas få tag i rätt person som förut var i Tyskland, hon ska skicka de till mig. Bra. När jag kom till Falun fick jag panik, brevet med avtalet har inte kommit än för det skickades som seg post. Får lite lätt panik. I tisdags fick jag kuvertet, jag ser då att programansvarige inte skrivit under drabbas av verklig panik och grinar i tio minuter eftersom ansökan MÅSTE in. Jag lugnar ned mig och skickar mail, får tag i människan och känner mig lättad. Får då ett sms från pappa där det står att mina betyg skickats hem-hem till mig, alltså till mina föräldrar. Blir skitstressad och grinar igen och undrar hur fan jag ska få tag i dem i tid. Pappa håller huvudet kallt och scannar. Bra. Tyvärr är mina betyg i ett litet kuvert som det står att han inte får öppna, det ska skickas iväg till Oxford. PANIK igen, ringer tjejen på utbyteskontoret som sitter på restaurang men eftersom jag låter helt självmordsbenägen svarar hon på mina frågor. Vi ska öppna bervet vi inte får öppna som är stämplat med skolans sigill och sedan skicka det öppnade kuvertet till Oxford. Dagen närmar sig för att jag ska träffa programansvarige och går då nogare igenom avtalet på 6 sidor eftersom jag drabbades av panik innan jag kollat klart i det. Jag inser till min förtvivlan att varken ämnesansvarige eller någon i akademistyrelsen skrivit under ungefär samtidigt som jag är på väg till bussen för att åka och göra en intervju till projektarbetet. Får springa hem i panik och försöker att inte grina, ringer utbytesansvarige. Jag måste tydligen inte ha underskrift av ämnesansvarige och akademiansvarige utan av två andra som jag aldrig har hört talas om. Jag fixar med avtalet, ser bland annat att människan som knappt kunde svenska skrivit något (på svenska dessutom) i ansökan som bara får innehålla dataskrif och ska till ett engelsktalande land. Skriver ut en nysida av den sidan medan jag stressar ihjäl eftersom jag måste springa till stan sedan för att hinna med anslutningsbussen. Fyller i avtalet och skriver ut och springer som en jävla galning tre kilometer in till stan och hinner precis med bussen. Den tjugo minuter långa bussresan används till att desperat försöka torka bort all svett från pannan eftersom jag som sagt ska hålla i en intervju. Hinner precis. Tar bussen tillbaka till Falun och springer till skolan där jag hittar programansvarige som skriver under. Springer till receptionen för att få tag i den människa jag aldrig någonsin sett. Hon sitter i en annan byggnad springer in där och är helt lost. Springer av ren tur även in i en snäll lärare på 60 bast. Han flänger runt med mig i alla korridorer och våningar tills vi hittar människan. Hon skriver under och för mig till en annan människa som också skriver under. Jag kutar tillbaka till huvudbyggnaden där ett nytt möte angående utbildningens bristande kvalité hålls. Det är extremt dåligt, det är ungefär som att se någon hänga sig själv. Lynchstämmningen hinner inte ens infinna sig för hon som håller i mötet säger själv hur dåligt allting är och beskriver själv situationen som att sitta på "ett sjunkande skepp". Hon berättar även att nivån är väldigt låg på den här utbildningen och att de godkänner de som ingen annan skulle godkänna eftersom de flesta knappt kan skriva sammanhängande när de börjar här och då tycker lärarna att de utvecklas så mycket att de får godkänt fast de suger. Jag ifrågasätter hur vi som inte har de här problemen ska kunna få en chans att utvecklas när hon själv beskrivit att de sätter ribban på mellanstadienivå. Hon säger att hon inte fattar vad jag menar. Jag berättar då att jag inte kommer ha samma utvecklingskurva om jag inte får de krav och den hjälp jag behöver om de lägger resurser på att lära andra stava. Får medhåll, hon skrattar nervöst och börjar prata om något annat. De framkommer även att de som höstterminen blev underkända på sin C-uppsats genom ett trollslag blev godkända till våren efter att examinatorn (som är den bästa lärare jag haft här) slutat. Hon som pratar förstår inte varför vi anser att det är skandal. Vi påpekar att vi har haft en del inkompetenta lärare. Hon tycker inte att man är inkompetent som handledare om man tog examen i våras. Hon tycker inte heller att det är konstigt att lärarna bara läser rakt från boken. Vi frågar om hon och de få som nu ingår i lärarkåren lovar att göra sitt yttersta för att förbättra situationen, hon skrattar besvärat. Vi frågar om vi också kommer att få tillgång till lösningsplanen de ska lämna in till Högskoleverket i vår. Hon svarar att de inte kommer göra någon sådan eftersom våra program ska läggas ned. Vi säger att vi vill ha en intern plan för att se att de tar till olika åtgärder för att vi ska få en bra examen och den mängd kunskap vi behöver. Hon skrattar besvärat. En kvart senare ger hon oss ett tveksam ja. När mötet slutat har jag gått från svagt positv till självmordsbenägen, men mitt avtal är i alla fall klart. Fyller i alla formulär och scannar papper i en timme. Skickar ut frågor till människor inför grupparbetet. Fredagen spenderades genom att jag själv skrev det projektplansutkast gruppen skulle skriva tillsammans och åt kopiösa mängder parmesan. Idag skulle jag egentligen pluggat arslet av mig, men dagen har istället används till att baka bullar och tro mig, det har varit precis lika invecklat jobbigt och krångligt i praktiken som det är att läsa, man blir helt trött.

Ja, ja ni ska få två bilder nu. En på all parmesan jag hade på min pasta och en på bullarna jag bakade idag. Enjoy!


Det här är då all ost för den som inte förstår, det är ju en abstrakt bild som kräver ett visst mått kulturellt kapital för att uppskattas.



Det här är bullarna jag bakat, jag hann inte laga lunch så jag åt lite bulldeg. Det var mycket bra lunch, ju längre dagen går desto mättare blir jag.

See you! Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge till nästa gång och ursäkta alla stavfel men jag orkar ärligt talat inte läsa igenom det här inlägget, som mycket väl kan vara det längsta i världshistorien

// Nitty- som sitter här och jäser (HAHAHAHAH JAG ÄR SÅÅÅ KUUUL!!!)