Eller en av de bästa. Efter typ 8 svåra månader kan jag ÄNTLIGEN sminka mig igen!!!! Alltså, jag tror inte någon kan förstå hur himlahimla glad jag är! I onsdags inträffade detta mirakel, det var som om det var första gången jag sminkade mig överhuvudtaget. Exakt samma känsla av extas när jag kan måla över mitt ansikte och göra det vackert! Jag tänkte skriva om det och ta en bild, men jag orkade inte. Jag håller på med ett reklamprojekt samtidigt som jag läser min extrakurs så fritid har jag inte speciellt mycket av för tillfället. Idag blev det inte lika bra som i onsdags, men jag kunde fortfarande sminka mig!! Lycka! Tyvär kunde jag inte ta någon bild, tro mig jag försökte men det fungerade inget vidare. Jag får göra något före-efter reportage. De senaste månaderna har jag pendlat mellan att blotta mitt stackars misshandlade, söndertorkade, rödmosiga ansikte och se ut som om jag stoppat huvudet i något slags mjöl. Jag använder IDs mineralpuderfoundation därav mjölliknelsen. Den har liksom inte vilja blandat ut sig som den ska... Men nu så kan jag ha både primer och foundation IIIIHHH HAPPYDANCE! Och om exakt 22 dagar återvänder jag till Pennybridge för att stanna i ca 2 månader, gud vad jag längtar tills dess. Men då kommer jag väl vara dödligt uttråkad som alla andra somrar... Ja,ja. Life is tough
Ja, kära läsare, det var typ en månad sedan jag skrev något här. Först hade jag ingen inspiration och sedan fick jag världens jävla krångel med mitt utbyte samtidigt som jag hade hemtenta och startade ett grupparbete. Fuck me typ. Den här utbytes grejen har krånglat i TRE JÄVLA VECKOR! Det hela började med att jag bara hittade tre kurser i Oxford om det jag ska läsa så jag jagade hon som är ansvarig för utbyten i en veckas tid. Tillslut började jag smsbomba och ringa henne var femte minut då visar det sig att hon är i Tyskland och jag får mailen till en annan människa som jag ska prata med. Sagt och gjort, jag mailar denna mystiska människa. Jag får nästa morgon ett ganska osammanhängande mail på ganska dålig svenska med information jag redan fått, jag mailar tillbaka. Hon svarar och jag får då veta det jag vill, jag kan söka en kurs i ett annat ämne för att få ihop mina poäng. Jag står lite och väger mellan ett par kurser och får sedan ett mail om att min utbildning ses som "bristande" av Högskoleverket och att de ska dra in examensrätten. Jag får panik och infinner mig nästa dag på ett möte som var sjukt förvirrade där alla skrek och pressen stod och tog kort på alla som skrek. Hon som höll i mötet lät som om hon höll på att svimma och gav extremt dåliga svar vilket gjorde att världens lynch-stämning skapades bland studenterna. När hon fick en fråga som hon tyckte var lite besvärlig utbrast hon "Oj, då jag måste visst gå" medan vi skriker att det här faktiskt gäller våra liv och att vi inte tänker nöja oss med 5 minuters möte kring detta. Världens kalabalik utbryter och en arg mobb samlas kring repotrar från SVT och de lokala tidningarna. Jag försöker sansa mig och väljer tillslut kurser. Mailar dessa inklusive en beskrivning av varje kurs till min programansvarige. Får sedan följande dag svar när jag är på väg hem på tåget. Jag får veta att hon är osäker kring en kurs. Jag förklara mer ingående kring den och börjar svettas lite lätt, jag vill kunna skicka in min ansökan och i den måste de här papprena vara med. Tyvärr var det fredag och jag fick därför inte svar förrän på måndagen. Nu godkände hon kurserna "Puh" tänkte jag. Avtalet skickades till människan som knapppt kunde svenska som säger att hon sedan ska skicka det till mig med alla underskrifter. Jag behöver även betyg och lyckas få tag i rätt person som förut var i Tyskland, hon ska skicka de till mig. Bra. När jag kom till Falun fick jag panik, brevet med avtalet har inte kommit än för det skickades som seg post. Får lite lätt panik. I tisdags fick jag kuvertet, jag ser då att programansvarige inte skrivit under drabbas av verklig panik och grinar i tio minuter eftersom ansökan MÅSTE in. Jag lugnar ned mig och skickar mail, får tag i människan och känner mig lättad. Får då ett sms från pappa där det står att mina betyg skickats hem-hem till mig, alltså till mina föräldrar. Blir skitstressad och grinar igen och undrar hur fan jag ska få tag i dem i tid. Pappa håller huvudet kallt och scannar. Bra. Tyvärr är mina betyg i ett litet kuvert som det står att han inte får öppna, det ska skickas iväg till Oxford. PANIK igen, ringer tjejen på utbyteskontoret som sitter på restaurang men eftersom jag låter helt självmordsbenägen svarar hon på mina frågor. Vi ska öppna bervet vi inte får öppna som är stämplat med skolans sigill och sedan skicka det öppnade kuvertet till Oxford. Dagen närmar sig för att jag ska träffa programansvarige och går då nogare igenom avtalet på 6 sidor eftersom jag drabbades av panik innan jag kollat klart i det. Jag inser till min förtvivlan att varken ämnesansvarige eller någon i akademistyrelsen skrivit under ungefär samtidigt som jag är på väg till bussen för att åka och göra en intervju till projektarbetet. Får springa hem i panik och försöker att inte grina, ringer utbytesansvarige. Jag måste tydligen inte ha underskrift av ämnesansvarige och akademiansvarige utan av två andra som jag aldrig har hört talas om. Jag fixar med avtalet, ser bland annat att människan som knappt kunde svenska skrivit något (på svenska dessutom) i ansökan som bara får innehålla dataskrif och ska till ett engelsktalande land. Skriver ut en nysida av den sidan medan jag stressar ihjäl eftersom jag måste springa till stan sedan för att hinna med anslutningsbussen. Fyller i avtalet och skriver ut och springer som en jävla galning tre kilometer in till stan och hinner precis med bussen. Den tjugo minuter långa bussresan används till att desperat försöka torka bort all svett från pannan eftersom jag som sagt ska hålla i en intervju. Hinner precis. Tar bussen tillbaka till Falun och springer till skolan där jag hittar programansvarige som skriver under. Springer till receptionen för att få tag i den människa jag aldrig någonsin sett. Hon sitter i en annan byggnad springer in där och är helt lost. Springer av ren tur även in i en snäll lärare på 60 bast. Han flänger runt med mig i alla korridorer och våningar tills vi hittar människan. Hon skriver under och för mig till en annan människa som också skriver under. Jag kutar tillbaka till huvudbyggnaden där ett nytt möte angående utbildningens bristande kvalité hålls. Det är extremt dåligt, det är ungefär som att se någon hänga sig själv. Lynchstämmningen hinner inte ens infinna sig för hon som håller i mötet säger själv hur dåligt allting är och beskriver själv situationen som att sitta på "ett sjunkande skepp". Hon berättar även att nivån är väldigt låg på den här utbildningen och att de godkänner de som ingen annan skulle godkänna eftersom de flesta knappt kan skriva sammanhängande när de börjar här och då tycker lärarna att de utvecklas så mycket att de får godkänt fast de suger. Jag ifrågasätter hur vi som inte har de här problemen ska kunna få en chans att utvecklas när hon själv beskrivit att de sätter ribban på mellanstadienivå. Hon säger att hon inte fattar vad jag menar. Jag berättar då att jag inte kommer ha samma utvecklingskurva om jag inte får de krav och den hjälp jag behöver om de lägger resurser på att lära andra stava. Får medhåll, hon skrattar nervöst och börjar prata om något annat. De framkommer även att de som höstterminen blev underkända på sin C-uppsats genom ett trollslag blev godkända till våren efter att examinatorn (som är den bästa lärare jag haft här) slutat. Hon som pratar förstår inte varför vi anser att det är skandal. Vi påpekar att vi har haft en del inkompetenta lärare. Hon tycker inte att man är inkompetent som handledare om man tog examen i våras. Hon tycker inte heller att det är konstigt att lärarna bara läser rakt från boken. Vi frågar om hon och de få som nu ingår i lärarkåren lovar att göra sitt yttersta för att förbättra situationen, hon skrattar besvärat. Vi frågar om vi också kommer att få tillgång till lösningsplanen de ska lämna in till Högskoleverket i vår. Hon svarar att de inte kommer göra någon sådan eftersom våra program ska läggas ned. Vi säger att vi vill ha en intern plan för att se att de tar till olika åtgärder för att vi ska få en bra examen och den mängd kunskap vi behöver. Hon skrattar besvärat. En kvart senare ger hon oss ett tveksam ja. När mötet slutat har jag gått från svagt positv till självmordsbenägen, men mitt avtal är i alla fall klart. Fyller i alla formulär och scannar papper i en timme. Skickar ut frågor till människor inför grupparbetet. Fredagen spenderades genom att jag själv skrev det projektplansutkast gruppen skulle skriva tillsammans och åt kopiösa mängder parmesan. Idag skulle jag egentligen pluggat arslet av mig, men dagen har istället används till att baka bullar och tro mig, det har varit precis lika invecklat jobbigt och krångligt i praktiken som det är att läsa, man blir helt trött.
Ja, ja ni ska få två bilder nu. En på all parmesan jag hade på min pasta och en på bullarna jag bakade idag. Enjoy!
Det här är då all ost för den som inte förstår, det är ju en abstrakt bild som kräver ett visst mått kulturellt kapital för att uppskattas.
Det här är bullarna jag bakat, jag hann inte laga lunch så jag åt lite bulldeg. Det var mycket bra lunch, ju längre dagen går desto mättare blir jag.
See you! Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge till nästa gång och ursäkta alla stavfel men jag orkar ärligt talat inte läsa igenom det här inlägget, som mycket väl kan vara det längsta i världshistorien
// Nitty- som sitter här och jäser (HAHAHAHAH JAG ÄR SÅÅÅ KUUUL!!!)
Eftersom det går asdåligt för mig på pluggfronten just nu tänkte jag kolla upp det här med Gillys fascination med My Little Poney. Jag är överlag lite sådär tveksamt inställd till MLP eftersom jag oftast tänker på det här:
och det känns ju lite sådär...
Men jag snubblade över ett jättebra inlägg om MLPs den här nyaste serien med ponniesar som tydligen heter G4(?). Kolla in den här. Bakom serien finns faktiskt ett genustänk, ponnierna har både manliga och kvinnliga intressen och ingen ponny har en typiskt stereotyp personlighet. Det är faktiskt bara en ponny, Rarity, som överhuvudtaget bryr sig om utseende. Hon är en riktig fashionista som har koll på alla trender och brinner för mode. Hon känns som en sådan som, om hon var människa, skulle uppskatta mode för konstens skull och skulle kolla på typ Dior visningar och fatta vad de betydde (Då jag själv har ett begränsat kulturellt kapital tycker jag i vissa stunder att kejsaren är naken när jag ser modevisningar). Det roliga med den här serien är att den har fått massa manliga fans som kallar sig för "Bronies", vi snackar alltså killar i ålder 13 till 28 enligt Wikipedia. Alltså, hur awesome är inte det? Jag som läser en genuskurs blir helt glad i hjärtat av detta! Jag har sett de två första avsnitten nu, men vet inte vilken karaktär jag gillar bäst. Den supersnabba Rainbow dash som drömmer om att flyga med supertruppen eller Pinkie Pie som älskar typ Tabascosås och är helt galen. Alla har verkligen mångfacetterade personligheter om man jämför med de gamla My Little Poneys avsnitten jag såg när jag var runt 5 år. Två tummar upp för Gillyhurts nya intresse!!! Snorbra barnserie, Lauren Faust FTW! Nu ska jag laga kvällsmat och kolla på det tredje avsnittet sedan måste jag väl plugga. Det första avsnittet handlar om Twilight, som älskar sitt bibliotek och att studera. Hon "tvingas" till Poneyville för att hjälpa prinsessan med att fixa saker till solfestivalen, trots att hon vet att det är dagen då den elaka mini-prinsessan ska ta över dalen. Twilight möter där alla de underbara ponniesarna och man kan inte annat än ÄLSKA Applejacks sydstats accent!!! Här är det, bara för er, den lilla exklusiva grupp som läser den här bloggen:
Enjoy!!!
// Nitty - som är mycket glad över MPL serien men som ligger vääääldigt efter med pluggeriet
Varför svarar du inte på mina sms? Försöker du ta avstånd från mig? Du sänder mig väldigt blandade budskap. För två veckor sedan ville du gifta dig med mig och nu har jag inte hört av dig på 605999 år? Dessutom åker du till Pennybridge typ en dag efter att jag har åkt därifrån. Försöker du säga mig något? Jag känner att det här förhållandet lider av bristande kommunikation!
Ja, idag är det fredagen den trettonde, dock har det gått väldigt bra för mig (än så länge) idag. Jag hade däremot riktig otur igår. När jag loggade in på internetbasen för min extra kurs stod det nämligen att jag fått omtenta! Jag fick lite lätt panik eftersom jag har ganska mycket i skolan just nu utöver den kursen. Sedan såg jag att lite längre ned i spalten, där lärarna lämnar meddelanden, att resultatet på tentan skulle ha skickats ut via mail innan långfredagen. Ungefär samtidigt ser jag att min uppgift inte finns kvar längre i "uppgifts-spalten". Innan hade det stått "status: oläst" men nu var den helt borta! Alltså kanske den inte ens blivit inlämnad? Jag fick vrålpanik och mailbombade min lärare. Den här processen upptog sjukt mycket av min tid då jag drabbades av små panik attacker titt som tätt och var tvungen att stövla omkring i mitt rum för att bli av med nervositeten, alltså hann jag inte skriva något här som jag faktiskt hade tänkt. Som tur är såg jag precis att min lärare mailat tillbaka till mig. I mailet stod det att jag var godkänd! Vilken lättnad! Verkar dock som om jag precis blev det, men i alla fall!
Tidigare idag har jag även haft en föreläsning med en snubbe som jobbar på en byrå som vi var på studiebesök hos i tisdags. Han var tyvärr, då vid studiebesöket, jäääättetrååååååååååååkig. Jag var tvungen att hindra mig själv från att gäspa två gånger... Men idag var han faktiskt jättebra och hade en sjukt intressant föreläsning. Vi fick en uppgift på slutet där jag fick beröm hihi *nöjd*
Det jag skulle skriva igår var väldigt spännande... jag har *trumvirvel* för första gången provat på Faluns nattliv! Jepp! och för andra gången i mitt mobbade-19-åriga-nykterist-liv har jag varit på förfest. Den här var dock 34 gånger bättre än den förra där jag försökte pratade med folk men så fort de såg att jag drack cola började de flacka med blicken harkla sig och springa iväg från mig. De hela slutade med att jag blev ensam kvar i vardagsrummet medan alla andra sprungit iväg någonannanstans och jag gömde mig på toan och försökte att inte grina. Hemskt minne. De svidande såren ledde dock till att jag inte pratade så mycket den här gången, men eftersom de flesta var lite halvkalas lade ingen märke till att jag bara drack ICA:s pärondryck med "ciderkaraktär". Alltså behövde jag inte gömma mig på toan = stort plus. Sedan sprang vi iväg till Etage, en av Faluns två uteställen. Där fick jag en äcklig alkoholfridrink av en ganska äcklig bartender som kollade pervigt på mig. Den första bartendern kunde, tyvärr tyvärr, inte göra alkoholfria drinkar. Jag funderade ett tag på att kalla honom inkompetent men beslutade mig för att skita i det. Jag ångrar det nästan lite, för han fick mig att känna mig extremt ovälkommen. Dessutom tar det typ 3 sekunder att googla alkoholfria drinkar. Ja, ja. Kvällen slutade extremt tidigt - kvart över tolv, då en av mina tja... kompisar? ville gå hem eftersom den andra (kompisen?) sprang omkring överallt och och ville dra med oss hela tiden. Det var första gången jag gick ut utan att skaka rumpa, hon drog ju som sagt iväg mig hela tiden. Ja, ja det får jag väl göra nästa gång. Gillyhurt kan intyga att jag är EXTREMT bra eller, i alla fall extrem, när jag skakar rumpa. Nu har jag skrivit det här årets längsta inlägg och tänker därför vila upp mina arma fingrar. Vi hörs snart igen antar jag!
//Nitty- som faktiskt inte har ont i nacken pga uteblivna headbagningar
Ja, nu är jag på plats i Faluland och har pluggat hela eftermiddagen och ska sätta igång nu igen. Som vanligt alltså. Jag har (som vanligt) börjat läsa litteraturen i sista stund, jag tycker dock att jag har en väldigt god ursäkt: MAN SKA FAN FÅ VARA LEDIG PÅ RÖDA DAGAR!!! Ja, det tycker inte min lärare. Vi hade seminarium på skärtorsdagen till klockan 15.00 (???!!!!?!?!??!) och det avslutades med orden "Ja, jag lägger upp nästa seminarium uppgift imorgon". På långfredagen (?!?!????!!!!??!!). Tja, jag tyckte helt enkelt det var mer värt att umgås med min familj och dessutom blev jag asförbannad. Som tur är tog hon bort en bok vi skulle ha läst, vilket var tur då vi påpekat henne otaliga gånger om att boken inte fanns... Nej, jag ska inte vara alltför dum. Jag tycker faktiskt att hon är helt okej, men det där var lite väl mycket. Resultat: Jag har på under ett dygn lyckats läsa och anteckna ca 140 sidor plus läst 1,5 projektrapporter på ca 30 sidor. Nu ska jag väl fortsätta med mitt. Min rumskompis och hennes kompis sitter i rummet bredvid. De pluggar till en seminarieuppgift. Just nu försöker de febrilt leta efter ordet "bitsk" betydelse... ja... därav mitt OMG. Jag tycker personligen inte att det är ett speciellt konstigt ord. Däremot finner jag det ganska konstigt att man kan ha levt i nästan 24 år och spenderat de senaste två åren med att läsa klassiker utan att stöta på ordet bitsk. So lolollololololooong!!! // Nitty
Ja, likt Jesus har jag nu uppstått från de döda och kan nu kommunicera med alla varelser i Cyberspace igen! Jag har lite dåliga nyheter... Jag trodde nämligen att jag gått ned i vikt eftersom jag tränat lite. Tyvärr har jag gått upp 2 kilo istället... vilket leder mig till de goda nyheterna: Om jag ändå är tjock kan jag ju bara fortsätta tjocka på med påskgodis för det gör ju ingen skada! Jag menar det hade ju varit jättejobbigt i fall jag blivit smal och sen blev tjock men om jag redan är tjock blir det ju ingen förlust! Hallellujah!!! Jag booorde plugga men... ICH WILL NICHT! Därför har jag spelat Monopol på min lillasysters playstation och kollat på första delen av Emma på morgonen ;) Nu ska jag äta jordgubbar och choklad. Det är den faktor som är väldigt positiv med att flytta hemifrån: När jag kommer hem fixar mamma massa fika och mat som hon vet att jag älskar! Jag får bestämma vilka filmer vi ska hyra och allting, asbra! Eftersom jag varit borta härifrån i typ 23999000 år bjuder jag (med inspiration från Gilly) på en bild på mini-Nitty. Jag tyckte säkert att jag var cool eller något när jag tog den...
Vi ses senare när jag begett mig mot Falu-land! // Nitty- Som svullar godis och är lycklig pga otroooliga sockerkickar!
Åh, gubbslemmet sov inte här utan istället åkte hon med honom till Uppsala efter att de hängt här i några timmar. Jag förstår inte riktigt grejen med de,t de åkte liksom härifrån vid typ halv elva på kvällen. 2,5 timmars körning på det eller vad det kan bli, dem måste alltså ha varit framme typ klockan ett på natten? Det skulle inte jag ha gillat om jag var chaufför, men det var jag ju inte. Jag har alltså varit helt ensam i lägenheten i två och ett halvt dygn. Det har varit looooovely!!! Jag har kunnat sprungit omkring för mig själv precis hur jag vill. Nu kom hon dock nyss hem så nu är det slut med det. Men eftersom min översociale andra rumskompis är hemma har jag ändå tid för mig själv - love it! Just nu sitter jag och skriver på en hemtenta, eller förlåt, bildanalys som min lärare föredrar att vi säger. Igår gick det väldigt trögt men nu på förmiddagen hade jag ett jättebra flow så den är nog klar innan 16.00 på fredag. Det är väldigt bra eftersom jag ska med tåget klockan 16.26 mot Göööteeebooorg. Tyvärr är jag där ganska sent, jag är inte framme förrän klockan tio på kvällen. Det positiva är dock att jag får träffa min pimp kompis som jag inte har sett sedan nyår! Jag borde få träffa Gilly snart också, vi har inte setts på två månader (??!!?!). Jag har precis kommit hem från en promenad, vilket var najsigt men blött eftersom det regnar. Nu ska jag äta mat hade jag tänkt. See you sooon! BTW: Grattis Gillyhurt till den nya kranen! Jag önskar er all lycka!
Okej, bara nästan. Jag stog inför ett mycket svårt dilemma igår förmiddag: Godis eller chokladpudding eller både och? Jag vände mig till min mycket visa vägledare (Gilly) som snodde sitt gandalfvisa skägg runt sina fingrar. Hon sade tveklöst att jag skulle ta båda två. Vilket jag gjorde. Jag menar lika bra att passa på att äta skit när ämnesomsättningen inte kraschat än och kommit upp i medelåldersmode där man går upp typ 5376484 kilo av att kolla på ett chips (i alla fall enligt min mamma). Tyvärr blev jag lite besviken, jag väntade inte tillräckligt länge från det att jag ätit upp min bacon, parmesan, sparris och gräddrika icke-fullkornspasta. Jag orkade därför inte äta så mycket. Sen kollade jag på en film som hette typ "Möte i Toscana" som var gratis på Voddler. Den var inte så händelserik, jag sov faktiskt i 20 minuter mitt i filmen. De var en gubbe och Juliette Binoche som gick runt och var osams och sedan började de låtsats att de var gifta eller så var de visst det från början? Je ne sais pas, jag somnade ju som sagt. Idag har jag försökt att läsa en skittråkig bok om bilder, det går sådär... Men nu har nästan all chokladpudding och allt godis slunkit ned i alla fall! Jag väntar på att Gillyhurt ska ge ifrån sig några livstecken. Hon skulle ha smsat mig för typ två timmar sen så vi kunde göra upp semesterplaner, det här kanske bara är ett annat sätt att säga att hon inte är speciellt intresserad... och så undrar hon varför jag inte räknar henne som min PIMP-kompis nummer ett? USCH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! FUCK MY LIFE!!!! MIN JÄVLA RUMSKOMPIS 40-plus-pojkvän klev PRECIIIIS in genom dörren FAAAAAAAAAAAAN nu ska det jävla äcklet säkert sova över här. JAG HATAR HONOM OCH HENNE SOM FAAAN JAG. VILL. INTE. HA. EN. JÄVLA. SNUSK. GUBBE. I .MITT. HUS!!!! Nu får jag låsa dörren när jag ska sova igen och han kommer smutsa ned som fan som vanligt. FY FAN! :(:(:(:(:(:(:(:(:(:(:( När jag ska gå ut i köket kommer han säkert försöka bjuda mig på vin och massa jävla skit igen. För hon kommer ha sin jävla dörr öppen så att de ser när jag är i köket. Ibland, typ vid sådana här tillfällen önskar jag verkligen att Kopparstaden hade någon jävla regel som gjorde att man vräktes om man hade killar på rummet. Nu kommer de sitta och tjattara HELA JÄVLA NATTEN och hans jävla äckliga parfym kommer stinka i hela lägenheten!!! Jag fattar inte varför min rumsfiende inte kan säga att hennes JÄVLA GUBBE ska komma hit. Nu sitter jag med skitigt hår och en tröja jag köpte när jag gick i sjuan. Alltså, det går inte att beskriva hur sjukt jävla obehagligt det är att ha den där jävla parfymerade slemgrodan här. Finns det något värre än att känna sig otrygg i sitt eget hem? Tror fan inte det. Jag vill kasta min skrivbordslampa i först hans och sedan hennes huvud. Usch det här sabbade verkligen hela min dag :( Jag ska lägga upp bilden på chokladpudding + godis i alla fall. FML på riktigt.
// Nitty - som inte lär sova gott i natt utan med en-slemgubbeäckel-i-mitt-hus klump i magen
Hej människor. Jag undrar vad Gillyhurt gör, antingen är hon ute på äventyr eller så sitter hon och intervjuar folk som söker till MTs styrelse. Guuud vad hon har tjatat om det den människan! Fast det är ju bra att kåren har aktiva och drivna medlemmar. Själv spenderar jag fredagskvällen med att betala räkningar. Det är mycket rogivande och trevligt. Det finns nog få saker här i livet som kan överträffa inbetalningar! Speciellt klockan halv tio en fredagskväll! Min tenta är inlämnad, men den blev inte speciellt bra... Jag hoppas nu att jag blir godkänd. Jag tänkte fira den avslutade tentan inte bara med räkningar utan med ytterligare en tenta. Finns det något bättre?! Inte nog med att jag får göra tentor efter varandra, jag fick nu betala 1400 :- för kurslitteratur. JIPPIE!!! Ja, ja om en vecka och 40 minuter anländer jag till Göteborg och får träffa min kära PIMP-kompis, det är ju faktisk en rätt rejäl morot :) Dessutom fick jag VG på förra tentan, mardrömstentan där jag endast hade 31 timmar på mig att bli klar. Jag äger! Nu ska jag fira genom att ha party med mig själv, see you later alligator!
Åh, jag älskar verkligen den nya designen! Jag tycker att prickarna och färgerna gör bloggen super peppig! Förhoppningsvis lyckas vi fylla den med lika bra innehåll ;) Jag är så tacksam, tack så mycket super-designern och html-kodaren Gillyhurt! Hmm, när jag väl får en egen lägenhet tror jag att jag vill fylla den med dem här färgerna! ÄLSKAR <3<3<3<3 Jag är verkligen en sucker för pastellfärger, tyvärr, tyvärr passar jag inte så bra i pastellfärgade kläder så idén med att tjocka på med pastellfärg i hemmet är ju ganska smart utklurat av mig;)
Jag är överlag på mycket bra humör, jag fick nämligen beröm på ett seminarium om Copywriting igår. Hihihihi jag= älskar bekräftelse! Dessutom är det värsta lättnaden för jag gick runt och målade upp mardrömscenarion som jag brukar göra när jag är jättenervös, vilket är en sjukt dålig egenskap. Jag trodde att jag skulle suga och att jag skulle vara tvungen att sluta programmet, men nej då. Jag var faktiskt kalasbra så nu är jag på kalashumör! Frågan är bara hur länge det vara, jag måste nämligen skriva en hemtenta till mig genuskurs idag... Jag kommer antagligen fixa det också, men det skulle vara skönt om jag för en gångs skull hade lite självdisciplin och faktiskt blev klar idag och inte 23.45 på fredag. Tillbaka till den nya designen - visst är den vårig? Återigen Gillyhurt, du är ett geni! I will bow in respect to this great master! BTW - We should hang out!
Jag är très fière de Gillyhurt som har fixat le nouveau header! För att inte tala om de rosa prickarna, très chic! Måste säga att det känns mycket märkligt att lägga upp bilder på mig som inte är fula. Både jag och Gillyhurt har ett väldigt brett skönhetsspektrum ;) Hmm.. undrar sock om vi inte ska pimpa bilderna med lite text? Det blir nog nästa projekt.
Jag har tagit paus i pluggandet för att uppdaterar den stackars bloggen. Jag tycker Gillyhurt lyst med sin frånvaro den sista tiden. Jag börjar allvarligt tro att hon har dött, typ halkat och slagit ihjäl sig. Jag ser annars ingen orsak till varför hon inte har gissat ordet till min teckning på Draw something. Men vem vet, hon kanske sitter och snickrar på det coolaste inlägget ever? Sitter och skriver oändliga utkast i word eller är ute och springer för att fånga den PERFEKTA bilden att publicera på bloggen. Jag hoppas att det visar sig inom en snar framtid och att Gillyhurt inte har dött. Då kan ju inte jag se henne igen eller driva den här bloggen. Gillyhurtundnitwriter heter den ju specifikt, inte Alleinenitwriter (stavas det ens så?...). Det är ju liksom Gilly-the-hurt som postar alla bilder och gör bort sig på konsum :( Om jag inte får se några livstecken inom 3 timmar kommer jag att ta på mig sörjedräkt och förbereda mitt avskedstal till begravningen. Jag kommer såklart vara stämningsfullt klädd i Gillyhurts häxutklädnadskostym, eller kanske vampyrkostymen när jag tänker efter. Jag tar nog vampyrkostymen, Gilly gillar ju vampyrer, men samtidigt blir det konstig symbolik eftersom vampyrer aldrig dör och dessutom äter människor. Då kommer ju jag att framstå som Gillys mördare! Dessutom kanske de får för sig att jag också vill ligga i en kista, eller så ser det ut som om jag helt random gick upp ur min kista för att se vad som står på. Hmm, häxkostymen blir nog bäst. Jag menar Gilly gillar ju Harry Potter. Självklart ska hon begravas med fläderstaven i sina händer. Det ska jag se till. Om jag sedan blir vampyr kan jag ju alltid vakta graven så ingen snor den. Så får det bli.
Så kan man lätt beskriva min dag idag! Jag vaknade klockan 05.00 av mensvärken från helvetet och låg sedan och vred på mig till klockan 07.08. Eftersom jag hade haft ont i halsen dagen innan var jag tvungen att stänga ventilen i mitt sovrum då den är precis bredvid sängen och det blåste in massa kall luft. Resultatet blev att jag svettades som en gris hela natten. På labben i InDesign kom jag inte på någonting alls och fick absolut ingenting gjort då min dator hängde sig på slutet. Ungefär vid den här tidpunkten kändes det verkligen som en riktig jäkla skitdag. Sedan beslutade jag och Hannah i min klass att spontan-äta på kinarestaurang vilket gjorde det hela lite bättre och för en stund sen blev jag as-mega-knas-glad: Jag har blivit nominerad till en plats vid Oxford Brooke University till hösten! Av de 18 000 studenterna på högskolan är det JAG som får spendera hösten i Oxford! Det är ju sjukt jävla otroligt rent utsagt! Vanligtvis skickas nämligen max en student dit och det blev jag??!!?!? STÖRT! Hahaha, men ska man vara realistisk så kommer jag väl antagligen ligga och grina i en liten lägenhet av hemlängtan och tycka att allt är jättejätteläskigt men det känns underbart att få chansen i alla fall! Jag får väl helt enkelt försöka tuffa till mig lite under sommaren, känns ju ganska lame att spendera fyra månader eller vad det blir på golvet. Jag hoppas såklart även att Gillyhurt kommer och hälsar på mig någon gång om det skulle vara möjligt. Jag tror nämligen att kombinationen Nitwriter+Gillyhurt+London/Oxford är lika med asbäst. Bara en känsla liksom :)
Om jag hade haft en bild på mig själv där jag såg extremt glad ut samtidigt som jag såg ut som en människa hade jag naturligvis publicerat den. Nu har jag tyvärr inte det så ni får väl helt enkelt fantisera!
Just nu har jag tagit en liten paus i mitt pluggande, jag har nämligen häcken full som det så fint heter. Jag hoppas att mina polers här ute i etern inte tagit illa upp. Ifall jag har några alltså, man vet ju aldrig, de som läser den här bloggen kanske gör det för att de hatar mig och tycker att jag har värsta jobbiga attityden och tja sjukt fula öron. (Har jag någonsin visat mina öron förresten?). I så fall kanske ni älskar att hata mig och tycker ju då faktiskt om mig lite i alla fall :) Ja, ja, hursomhelst, jag hade tänkt att vara så snäll och visa upp hur mitt rum ser ut. Jag hade egentligen tänkt göra det för tre veckor sen men det är ju så fruktansvärt jobbigt att lyfta på arslet och gå fem meter och hämta kameran och ladda upp bilderna så jag har skjutit lite på det. Men, som någon klok person sa: Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Fast det tycker i och för sig jag att man kan göra, tänk om man är 85 och inser att det enda man har gjort hela livet bara är att vänta på att det ska börja växa gurkor på träd, snacka om att ha slängt bort sin tid. Man borde varit lite konstruktiv och försökt korsa gurkor och träd. Det är som killen i Marabou cookies reklamen. Han har väntat på dem i typ 40 år! Kunde han inte bara börjat jobba på Marabou och presenterat sin idé istället? 40 år är ju nästan hälften av 85 år så då slängde han ju, som tur var, bara bort halva livet. Jag ska sluta filosofera nu och visa mina mycket vackra bilder på mitt verkligt spektakulära rum!
Ungefär såhär ser mitt rum ut när man kommer in genom dörren, dock brukar det inte vara så där städat, det brukar, som min mamma brukar säga, (kommatecken är coola) se ut som ett bombnedslag. Typ Little boy träffar Hiroshima. Eftersom jag inte har ett vidvinkelobjektiv till min kamera fick jag dock trycka upp mig själv i hörnet bredvid dörren. Det behöver man såklart inte göra i vanliga fall.
Går man tre steg in irummet ser det ut såhär. Enda anledningen till att jag tog den här bilden var att man skulle se att jag faktiskt har en tavla på väggen. Så nu vet ni det.
Går man sådär en tre steg till och vänder sig om ser det ut såhär. Garderoben går förövrigt inte att stänga när min handduk hänger där och vädrar, jag försöker inte visa upp hur lådorna i min garderob ser ut. DEt anser jag själv i alla fall vara tämligen ointressant. Jag hade tänkt ta bilder på alla rum, men då går alltid någon på toa eller ställer sig och lagar mat och då är det helt plötsligt inte rent längre... Vissa personer har lite (läs:STORA) problem med att plocka upp efter sig. Personen som är värst är snart 26 år och har inte riktigt förstått än att man 1. Inte använder duschslangen som ett vapen mot osynliga monster i badrummet och att man 2. Torkar upp och gör rent efter sig när man har duschat klart eftersom att de flesta oftast märker om toalettsitsen blivit till en damm och att handdukarna på andra sidan rummet är dyngsura.
Ja, nu sitter jag här efter ett spinningpass och ett cirkelfyspass och kan ju i alla fall konstatera att jag känner att jag lever... ajjajajajja... Jag var (såklart) sämst av alla på båda passen. På spinningpasset satt jag brevid en blond och smal blådåre som cyklade så där en tre gånger snabbare än mig och inte ens blev röd i ansiktet. Jag blev mycket röd i ansiktet trots att jag inte hade speciellt högt motstånd på då jag höll på att dö. Första kvarten brann mina luftvägar och jag tänkte "Shit, shit jag svimmar!". Den sista kvarten tänkte jag "Shit, shit jag spyr!" och de allra sista minuterna "SHIT SHIT JAG SPYR SNART FRAMFÖR SPINNINGCYKELN!". Jag spydde inte, men jag mådde sjukt dåligt i typ 25 minuter efteråt. Igår skulle jag istället göra benböj på en pilates boll - kan avslöja att de gick uruselt när jag äntligen lyckats ta mig upp på den satans bollen (tog sjukt lång tid, första varvet kom jag inte ens upp) darrade mina ben så mycket att jag nästan ramlade av igen). Jag orkade göra typ tre riktiga armhävningar som var sista stationen på varvet då jag, förutom bollen, lyft hantlar, typ sträckt upp en boll - typ fotboll size mot taket hoppa ned på den och göra armhävning på den, lyft kettelbells, haft vikter medan jag gjorde utfallsgång, sneda situps, lyft hantlar samt legat på mage på en pilatesboll och lyft hantlar. Under stretchingen efter passet gav ledaren (som såg ut som en gammal gympalärare) mig gympalärarleendet. Det är ett leende man ger små barn och gravt utvecklingsstörda. Varför ska den här jävla datorn ALLTID ta bort typ två meningar helt plötsligt efter attt jag skrivit dem??? Är det så jävla konstigt att jag aldrig bloggar då???!! Det tar mig orimligt lång tid att skriva korta inlägg för att den gör så hela tiden!!! GAHHHH!!!! Då får jag väl beskriva gympalärarleendet igen men kortfattat för jag har ingen lust att skriva om hela grejen igen! Det är ett leende man ger någon som är dum i huvudet som äntligen lyckas göra något rätt som alla andra kan vilket gör att man känner sig som en komplett idiot och aldrig mer vill göra om grejen i fråga. Tex när jag gick i sexan gjorde jag ett mål i en fotbollsmatch. Alla andra ungar har gjort mål sedan de var 3. Då ser gympaläraren skitglad ut och pratar till mig som om jag också var 3 och höjer tonläget tre oktaver och säger "Åh vad duktig du är!" fast jag gjort något som alla redan kan. Vilket känns sjukt förolämpande så man vill aldrig göra om skiten igen. Typ så. Nu ska jag försöka plugga för just nu har jag sjukt mycket uppgifter och allt går faktiskt käpprätt åt helvete.
Förvandling från fetis & blekis till friskis & svettis
Eller fet kanske är att ta i, men sanningen är att sen jag flyttade hemifrån går jag inte på någon aktivitet längre. Förut red jag en gång i veckan och sprang upp och ned för trappor hela tiden i skolan samt att jag två gånger i veckan sprang (okej, gick - men i raskt tempo!) mellan två olika skolor. Nu har jag lektion i snitt två gånger per vecka. Jag går till skolan i 45 minuter i konstant uppförsbacke vilket gör att jag känner mig mycket svettig och äcklig när jag väl kommer fram. Väl där sitter jag på min stjärt i 2 timmar och sen går jag hem. Vissa dagar när jag inte behöver handla går jag inte ens ut! Nu ska jag dock försöka ändra mitt slashas beteende och bli en hurtig och lycklig människa som är mycket snygg, för man gör väl typ rent porerna i ansiktet när man svettas? Får man inte fin hy när man springer omkring och dricker massa vatten och "svettas ut giftiga ämnen" som de säger i alla hälsoprogram? Jag har ialla fall skaffat en veckas gratiskort på friskis & svettis. Linda (som jag delar lägenhet med) har försökt övertyga mig om hur otroligt bra spinning är som fritidsaktivitet. Det ska jag alltså prova idag. Jag börjar redan få lite ångest eftersom Linda säger att vi måste köpa handdukar så vi kan torka bort all svett när vi spinnar. ANNARS KAN MAN HALKA PÅ ALL SVETT SOM SAMLAS PÅ GOLVET!!!???!! Förra gången jag skulle bli mer aktiv bestämde jag, Gillyhurt och vår vän Isöga att vi skulle börja träna 3 gånger i veckan på Friskis. Jag har för mig att jag totalt gick på tre pass det läsåret... Jag får hoppas att det går bättre den här gången så jag kan bli den mycket snygga och lyckliga människan i sommar som springer på stranden med huvudet bakåtlutat av allt charmerande skratt. Lyckliga hurtmänniskor faller nämligen inte ihop i en hög när de skrattar utan de böjer huvudet bakåt och skrattar vackert istället. Jag kommer troligtvis lära mig hemligheten till jag-är-lyckad-och-hurtig-se-bara-på-mig-hihi-är-det-inte-underbart-att-leva?-skrattet under min tid som Friskis stammis. Nu tänker jag ladda upp med en chokladboll så jag har tillräckligt med energi för att torka bort all svett från mitt ansikte! Det ska bli spännande och se ifall jag kan röra mig imorgon, för då ska jag nämligen tortera mig själv med cirkelfys = slänga kettlebells omkring mig! Jag kommer troligtvis vara alldeles lysande!
Xoxoxo Nittwriter - den snart jag-är-lyckad-och-hurtig-se-bara-på-mig-hihi-är-det-inte-underbart-att-leva?-skrattandes!
Jag glömde ju helt bort att skriv att jag faktiskt bakade en maräng och chokladtårta igår! Jag hatar att behöva använda mig av ordet "tårta" för jag gillar verkligen inte vanlig tårta, den här bestod dock endast av maräng, chokladkräm, bananer och jordgubbar - vilket jag gillar :) Eftersom mina inlägg varit så sjukt bildlösa tänkte jag bjuda på lite bilder på den! :thumbup: hihi
MUMS!!! Jag gjorde den heeelt själv för jag är så himla bäst!!! woho! (okej, min rumskompis Linda hackade bananerna och lade på dem, men tycker inte riktigt att det räknas ;) )
Den här tog jag med en app som heter Vignette kamera, rekomenderas starkt! Finns typ 2647648769 olika inställningar.
Den här bilden tog min mobil helt själv, jag tror att den är en liten fotonörd :)
Eftersom jag är så otroligt givmild med bilder idag bjuder jag även på denna som är en bild på en bit av vägen jag tar när jag går till skolan :)
Alltså från mitt förra inlägg. Nej, i tentemen ingick inte sov-, ät- eller disktid. Usch! Vilken fruktansvärd tenta! 31 timmar på mig hade jag och det var typ den största tenta vi någonsin fått! 4 stora uppgifter och en maxpoäng på 40. I vanliga fall brukar man liksom få en vecka på sig när det är en så stor uppgift, tur att jag hade läst och antecknat grundligt! Hade jag inte gjort det hade jag inte hunnit bli klar. Det gick åt en mars, en twix och fyra chokladbollar för att slutföra den. Jag tror att jag nästan fick fem timmars sömn, men nu är skiten över! Jag firade det igår genom att göra absolut ingenting. Nu har halva söndagen gått och jag har fortfarande inte gjort någonting, vilket är ganska dåligt då jag har rätt mycket att göra i min extrakurs, inte har diskat på två dagar och måste handla... Igår spillde jag även mjölk över hela min soffa så nu måste jag tvätta den. :( Det kommer att bli jobbigt, men eftersom jag införskaffat mig en galltvål kanske jag faktiskt lyckas skrubba bort de blåa diskmedelsfläckarna från förr gången jag försökte göra rent den (köp inte en vit soffa) och eventuellt chokladfläckarna som jag försökte göra få bort när jag använde diskmedlet, vilket tyvärr inte fungerade. Jag tror även jag har två fettfläckar på den men jag fattar inte vad jag spillt. Jag fick vädra stoppningen (som tur är en madrass då det är en bäddsoffa, annars hade jag inte kunnat ta ur den och den skulle för evig tid stunkit sur mjölk) så den luktar faktiskt okej nu. Klädseln stinker, men den ska tvättas på onsdag. Och nu måste jag, tyvärr, sätta igång med mina uppgifter och lyfta på min feta stjärt.
Börjar min 30 timmars hemtentamen. Jag har bunkrat upp med 8 chokladbollar, twix, bounty, mars och snickers. Jag är MYCKET nervös. Frågor som jag ställer mig denna förmiddag: Borde jag ha läst hel ICC:s regler eller skulle det vara onödigt? Kommer jag att få sova under de här 30 timmarna? I så fall, hur mycket? Finns det någon gräns de måste hålla sig inom, som "elever har rätt att sova 7 timmar per natt vilket skall medräknas under planerad tenta tid"? Har jag fått något typ disk-avdrag på tiden? Är det meningen att jag ska äta? Och slutligen: Kommer jag att överleva eller är detta Nitwriters sista inlägg? Tiden får utvisa svaret antar jag. Har jag inte bloggat inom 3 veckor så är det kört, då har jag hoppat från balkongen. Kanske möts vi då på andra sidan?
// Nitwriter - den extremt nervösa och lätt självmordsbenägna