Säg den lycka som varar...
Jag bläddrade nyss runt i arkivet här på bloggen för att uppehålla mig från att plugga inför mitt psykologiprov. När jag läst inlägget som jag postade den 19:e oktober om min och Gilly-the-hurts resa till la France såg jag till min förvåning att vi fått hela 14 kommentarer! 14!!! Helt sjukt otroligt! Glädjen och förvåningen bubblade upp inom mig lika kolsyrerik som blåbärsläsken jag säljer tills jag plötsligt kom ihåg att jag skrivit alla kommentarer själv. Varendaste en.
Ja, ja... Vad är väl 14 kommentarer på internet?
Jag har ju trots allt fått två riktiga kommentarer på mitt inlägg om Matte D ångesten!!!
Från Cissi och Kattas Fett.
Livet kunde vara värre.
// Nitty -som hastigt kraschlandat ned på jorden igen.
Ja, ja... Vad är väl 14 kommentarer på internet?
Jag har ju trots allt fått två riktiga kommentarer på mitt inlägg om Matte D ångesten!!!
Från Cissi och Kattas Fett.
Livet kunde vara värre.
// Nitty -som hastigt kraschlandat ned på jorden igen.
Röda mirakel kan uppträda på sena fredagskvällar
Hej kära vänner, så ses vi ute i etern igen!
Det var sannerligen längesedan, men att gå tredje året på natur, driva ett UF-företag som säljer läsk med annan smak än cocacola, läsa 150 poäng för mycket, planera inför balen och studenten, göra sig redo för att ta emot en fransyska med tuppkam, bestämma sig för vad jag vill göra med resten av mitt liv tills jag fyller 65 samt ligga efter med ca 455667 uppgifter... Ja, det tar helt enkelt sin lilla tid, förstår ni. Speciellt om man är oerhört lat, med noll självdisciplin och ägnar stora delar av sin tid åt självömkan.
Men nu är jag tillbaka och skriver! Woohoo!!! :)
Som vanlligt kommer detta inlägg inte att innehålla något speciellt sensationellt som att jag till exempel lyckats medla mellan Israel och Palestina eller tagit fram ett vaccin mot HIV genom ett lyckat kemiexperiment under någon långsam stationslab. Nej, jag tänkte helt enkelt kortfattat skriva om mina röda (och ibland varaktigt gula) följeslagare -finnarna i ansiktet.
Jag har en förmåga att få finnar på annorlunda ställen, jag har till exempelt fått finnar i högra näsborren och i vänstra örat ett antal gånger. Men, nu har jag alltså lyckats slå mitt eget rekord. Jag upptäckte på fredagkvällen att jag fått en ny vän, jag har lyckats odla en finne på munnen (i mungipan om man ska vara exakt). Hur är det möjligt, egentligen? Jag trodde inte att man kunde få finnar på själva läppen, men efter nogranna undersökningar har jag kommit fram till slutsatsen att det visst är möjligt. Fattas ju bara att jag får en finne i ögat också. Jag ska försöka att täcka över den lilla bråkmakerskan med läppstift imorgon, jag hoppas att det fungerar och att den inte sväller upp till böldsize under dagen. Den som lever få se.
Solong Amigos!
// Nitty, det finniga miraklet
Det var sannerligen längesedan, men att gå tredje året på natur, driva ett UF-företag som säljer läsk med annan smak än cocacola, läsa 150 poäng för mycket, planera inför balen och studenten, göra sig redo för att ta emot en fransyska med tuppkam, bestämma sig för vad jag vill göra med resten av mitt liv tills jag fyller 65 samt ligga efter med ca 455667 uppgifter... Ja, det tar helt enkelt sin lilla tid, förstår ni. Speciellt om man är oerhört lat, med noll självdisciplin och ägnar stora delar av sin tid åt självömkan.
Men nu är jag tillbaka och skriver! Woohoo!!! :)
Som vanlligt kommer detta inlägg inte att innehålla något speciellt sensationellt som att jag till exempel lyckats medla mellan Israel och Palestina eller tagit fram ett vaccin mot HIV genom ett lyckat kemiexperiment under någon långsam stationslab. Nej, jag tänkte helt enkelt kortfattat skriva om mina röda (och ibland varaktigt gula) följeslagare -finnarna i ansiktet.
Jag har en förmåga att få finnar på annorlunda ställen, jag har till exempelt fått finnar i högra näsborren och i vänstra örat ett antal gånger. Men, nu har jag alltså lyckats slå mitt eget rekord. Jag upptäckte på fredagkvällen att jag fått en ny vän, jag har lyckats odla en finne på munnen (i mungipan om man ska vara exakt). Hur är det möjligt, egentligen? Jag trodde inte att man kunde få finnar på själva läppen, men efter nogranna undersökningar har jag kommit fram till slutsatsen att det visst är möjligt. Fattas ju bara att jag får en finne i ögat också. Jag ska försöka att täcka över den lilla bråkmakerskan med läppstift imorgon, jag hoppas att det fungerar och att den inte sväller upp till böldsize under dagen. Den som lever få se.
Solong Amigos!
// Nitty, det finniga miraklet
