Åh jag stör ihjäl mig! Igår precis innan jag skulle sova tänkte jag på att jag var tvungen att kolla när jästen går ut, jag köpte 50 g till pizzan jag bakade i fredags och tänkte att jag kunde baka bröd på resten (student ni vet). Jag måste dock ha somnat när jag tänkte på detta i gränslandet mellan dröm och verklighet. När jag vaknade var jag nämligen säker på att jag hade gått upp och kollat jästens bäst-före-datum och att den gick ut i lördags och att jag därför slängt den. Därför köpte jag ny jäst när jag var och handlade. jag köpte även mjölk. När jag skulle ställa in mjölken i kylskåpet var något ivägen - nämligen jästen jag använde i fredags, jag hade bara drömt att jag slängt den och den gick inte ut förrän om två veckor -.-' Så himla störande! Jag hatar när sådant händer! Jag har även drömt att Gilly hade en lila flapper klänning en gång, vilket jag också glömt att jag drömt eftersom den endast var med i periferin i drömmen. Jag har flera gånger trott att den finns på riktigt och föreslagit att hon ska ta på sig den... Då brukar hon sucka lite och säga "men det där har du ju bara drömt! Jag har ju sagt flera gånger att jag inte har någon sådan" och sen minns jag att, oj, hon har ju rätt. Jag har nämligen glömt att jag bara drömt om den och att din inte existerar x antal gånger. Gilly brukar vara ganska intresserad av den ändå eftersom jag brukar svara "Åh, vad synd. Den var jättefin och satt asbra på dig!". Nu ska jag sova och jag hoppas verkligen att jag inte drömmer något dumt som jag tror har hänt sen. Då får jag nästan ta och besöka psykolog.

Dröm sött!

//Nitty

Det är vad jag har just nu. Jag har spenderat dagen med att skriva hemtentan jag har skjutit på alldeles för länge (jag tänkte skriva klart den förra helgen men ägnade den istället åt navelskåderi). Men nu, nu är den i princip klar, jag ska skriva in den på datorn imorgon. Jag skriver alltid för hand först, jag tycker det är lättare på något vis. Som vanligt var jag mycket seg startad. Jag började plugga vid två. Då hade jag suttit i fyra timmar framför datorn och kollat massa bloggar. Jag fastnade för en blogg om en tjej i Tyskland och läste den sjukt länge. Jag spenderar nämligen dessa helvetesdagar med massa saker som måste göras med att drömma mig iväg till någonslags bild av mig i Berlin. I mitt huvud är det mycket fint och Berlin älskar mig. Jag ligger i Tiergarten och picknickar på jordgubbar och lapar sol utan att bränna mig i mycket fancy klänning och frisyr. Självklart har jag en jättefin lägenhet och massa kompisar som svärmar kring mig och älskar mig. Dagarna spenderar jag genom att gå på Kastanienalle och kolla på alla coola fik och marknader samt att nörda in mig  jättemycket på Berlinmuren (jag är nog redan en nörd, men då kan jag läsa massa tyska böcker och se viktiga saker i verkligheten). Jag besöker självklart även det nedlagda tivolit och ett ryskt militärläger. Japp, man blir nästan lite sugen på att sticka dit. Tyvärr kan jag i princip ingen tyska och skulle troligtvis få bo i ett konstigt kollektiv med massa heroinister utan vänner (alltså jag är utan vänner, inte dem. De har massa skumma heronist polers som extraknäcker som hallickar). Jag skulle troligtvis gråta ganska ofta så för tillfället räcker det med min lilla dagdröm. Kalla mig utseende fixerad, men jag gillar verkligen att jag är så sjukt fräsch och har stort maffigt hår och häftiga kläder i min lilla låtsatsvärld. Det har jag nämligen aldrig annars. Jag brukar inte ha så mycket människor som svärmar kring mig heller... Och sen såklart har jag ingen oformlig bulldegsmage som pyser över heller. Men nu är jag klar, och jag är långt ifrån min idyll. Jag har inte borstat tänderna, har fortfarande på mig pyjamas och har sjukt fettigt och platt hår samt röd hy med orena porer... Life's a bitch

Vi hörs troligtvis snart igen mina små cybervänner!

// Nitty (Varför har jag inte överfört mina Berlinbilder till den här datorn? Då kunde jag ha gottat mig åt bilderna på mig och Gilly i Tiergarten där vi åt jordgubbar och tog smygbilder på en konstig gubbe som typ åt upp en hel glasslåda utan sked... eller det var något med en glasslåda (alltså typ bigpack). Gilly, du får gärna påminna mig om vad det var. Han var i alla fall typ uteliggare). PS: Gubben åt givetvis glassen i lådan och inte själva glasslådan, så pass avdankad var han i alla fall inte

Efter lite självdiskussion och reflektion har jag kommit fram till att jag vill kommentera Gillys föregående inlägg. Då jag är feminist och intresserad av genus och just nu läser en kurs om detta vill jag rätta Gillys inlägg: Det är inget fel på att ha håriga ben! En eloge till den som skiter i utseendehetsen och normen som säger att alla kvinnor "måste" raka sina ben! En riktig hjälte är den som står emot trycket för det är tusan mig inte lätt. Jag tror inte Gilly menade att kvinnor som inte rakar sina ben är oattraktiva heller. Jag känner nämligen Gilly och har haft många diskussioner med henne om allt mellan himmel och jord, så jag vet att hon är en synnerligen klok och förnuftig människa. Och att hon är just en människa bevisade hon nu - alla kan ju kläcka ur sig en groda i tid och otid. Själv råkade jag till exempel säga att alla som går estetiska linjer är "dött kött" på arbetsmarknaden rakt framför min kompis som läste teater, inte så lyckat. Faktum är dessutom att det är hon som har ett jobb nu och inte jag...

Så stoltsera med era håriga ben! Kvinnligheten sitter inte i avsaknaden av hår utan i hjärtat. Jag tror exempelvis inte att min mamma har rakat sina ben på sisådär en 20 år men hittills har ingen tagit henne för att vara min pappa.

Smörj er ordentligt i värmen så ni inte bränner upp bröstet som jag har gjort!

// Nitty

är ungefär vad jag har fått under dagen. Jag och en i min projektarbetsgrupp träffades på stan för att ta bilder till vårt reklamprojekt, vi använde oss av dockskåpsdockor om det nu är ett ord. Jag stod för fotograferingen vilket ledde till en hel del krälande på marken och tjockskallig som jag var imorse tog jag på mig klänning och strumbyxor. Hela Falun har antagligen sett mina trosor vid det här laget som förövrigt är ett av mina absolut fulaste par (jag har tvättid imorgon). Rätt som det är när jag ligger och krälar på marken och ska ta kort på dockorna som är samlarobjekt från 1950-talet springer typ 20 stycken 7-åringar ut och ska ha pickninck precis där vi är -.-' Jag har därför även visat röven inför dessa samtidigt som jag bad till gud att de inte skulle trampa på min svindyra kamera jag fick i 18-års present eller spilla saft på dockorna. Jag blev bönhörd som tur var. Jag antar att jag fick massa pinnar och grus i trosorna och strumpbyxorna eftersom gud ville jämna ut det hela lite grann. Jag brände då även bröstet som nu är knall rött... Just dte, sen gick vår handledare från reklambyrån vi samarbetar förbi oss typ två gånger när jag låg med halva kroppen i grus, rumpan i vädret och benen bland gräs och kvistar, vilket ledde till x antal hål i strumbyxorna. Jag gjorde nog ett mycket bra intryck. Eftersom jag har varit så bildsnål får ni en bild på min kvällsmat.



Den var god, sparris och mozarella är så himlahimla gott. Jag vill äta det typ precis innan jag dör så jag dör lycklig. Ursäkta om jag svamlar men jag är så sjukt trött,jag tror det beror på solen. Som Gillyhurt nämnde är jag inte gjord för sol. Verkligen inte alls. Och jag är minst 20 gånger värre än Gillyhurt men hon är så snäll så det säger hon inte. De senaste dagarna har jag varit knallröd i ansiktet som varit helt blött av svett samtidigt som jag som sagt blir sjukt trött och är allmänt äcklig. Jag måste vara viking i rakt nedstigande led. -8 grader är det perfekta för mig, då kan jag ha kappa, jeans och en tröja. Jag fasar inför den stundande Brightonresan i juli. Varförvarför bokade jag resa ditt i mitten av juli???!!!??


// En något ångestfull Nitwriter

Eller en av de bästa. Efter typ 8 svåra månader kan jag ÄNTLIGEN sminka mig igen!!!! Alltså, jag tror inte någon kan förstå hur himlahimla glad jag är! I onsdags inträffade detta mirakel, det var som om det var första gången jag sminkade mig överhuvudtaget. Exakt samma känsla av extas när jag kan måla över mitt ansikte och göra det vackert! Jag tänkte skriva om det och ta en bild, men jag orkade inte. Jag håller på med ett reklamprojekt samtidigt som jag läser min extrakurs så fritid har jag inte speciellt mycket av för tillfället. Idag blev det inte lika bra som i onsdags, men jag kunde fortfarande sminka mig!! Lycka! Tyvär kunde jag inte ta någon bild, tro mig jag försökte men det fungerade inget vidare. Jag får göra något före-efter reportage. De senaste månaderna har jag pendlat mellan att blotta mitt stackars misshandlade, söndertorkade, rödmosiga ansikte och se ut som om jag stoppat huvudet i något slags mjöl. Jag använder IDs mineralpuderfoundation därav mjölliknelsen. Den har liksom inte vilja blandat ut sig som den ska... Men nu så kan jag ha både primer och foundation IIIIHHH HAPPYDANCE!
Och om exakt 22 dagar återvänder jag till Pennybridge för att stanna i ca 2 månader, gud vad jag längtar tills dess. Men då kommer jag väl vara dödligt uttråkad som alla andra somrar... Ja,ja. Life is tough

Over and out

//Nitty-da-wo-man

Borde plugga, borde förbreda min redovisning...borde göra en massa saker. Istället lyssnar jag på detta:

Ja, kära läsare, det var typ en månad sedan jag skrev något här. Först hade jag ingen inspiration och sedan fick jag världens jävla krångel med mitt utbyte samtidigt som jag hade hemtenta och startade ett grupparbete. Fuck me typ. Den här utbytes grejen har krånglat i TRE JÄVLA VECKOR! Det hela började med att jag bara hittade tre kurser i Oxford om det jag ska läsa så jag jagade hon som är ansvarig för utbyten i en veckas tid. Tillslut började jag smsbomba och ringa henne var femte minut då visar det sig att hon är i Tyskland och jag får mailen till en annan människa som jag ska prata med. Sagt och gjort, jag mailar denna mystiska människa. Jag får nästa morgon ett ganska osammanhängande mail på ganska dålig svenska med information jag redan fått, jag mailar tillbaka. Hon svarar och jag får då veta det jag vill, jag kan söka en kurs i ett annat ämne för att få ihop mina poäng. Jag står lite och väger mellan ett par kurser och får sedan ett mail om att min utbildning ses som "bristande" av Högskoleverket och att de ska dra in examensrätten. Jag får panik och infinner mig nästa dag på ett möte som var sjukt förvirrade där alla skrek och pressen stod och tog kort på alla som skrek. Hon som höll i mötet lät som om hon höll på att svimma och gav extremt dåliga svar vilket gjorde att världens lynch-stämning skapades bland studenterna. När hon fick en fråga som hon tyckte var lite besvärlig utbrast hon "Oj, då jag måste visst gå" medan vi skriker att det här faktiskt gäller våra liv och att vi inte tänker nöja oss med 5 minuters möte kring detta. Världens kalabalik utbryter och en arg mobb samlas kring repotrar från SVT och de lokala tidningarna. Jag försöker sansa mig och väljer tillslut kurser. Mailar dessa inklusive en beskrivning av varje kurs till min programansvarige. Får sedan följande dag svar när jag är på väg hem på tåget. Jag får veta att hon är osäker kring en kurs. Jag förklara mer ingående kring den och börjar svettas lite lätt, jag vill kunna skicka in min ansökan och i den måste de här papprena vara med. Tyvärr var det fredag och jag fick därför inte svar förrän på måndagen. Nu godkände hon kurserna "Puh" tänkte jag. Avtalet skickades till människan som knapppt kunde svenska som säger att hon sedan ska skicka det till mig med alla underskrifter. Jag behöver även betyg och lyckas få tag i rätt person som förut var i Tyskland, hon ska skicka de till mig. Bra. När jag kom till Falun fick jag panik, brevet med avtalet har inte kommit än för det skickades som seg post. Får lite lätt panik. I tisdags fick jag kuvertet, jag ser då att programansvarige inte skrivit under drabbas av verklig panik och grinar i tio minuter eftersom ansökan MÅSTE in. Jag lugnar ned mig och skickar mail, får tag i människan och känner mig lättad. Får då ett sms från pappa där det står att mina betyg skickats hem-hem till mig, alltså till mina föräldrar. Blir skitstressad och grinar igen och undrar hur fan jag ska få tag i dem i tid. Pappa håller huvudet kallt och scannar. Bra. Tyvärr är mina betyg i ett litet kuvert som det står att han inte får öppna, det ska skickas iväg till Oxford. PANIK igen, ringer tjejen på utbyteskontoret som sitter på restaurang men eftersom jag låter helt självmordsbenägen svarar hon på mina frågor. Vi ska öppna bervet vi inte får öppna som är stämplat med skolans sigill och sedan skicka det öppnade kuvertet till Oxford. Dagen närmar sig för att jag ska träffa programansvarige och går då nogare igenom avtalet på 6 sidor eftersom jag drabbades av panik innan jag kollat klart i det. Jag inser till min förtvivlan att varken ämnesansvarige eller någon i akademistyrelsen skrivit under ungefär samtidigt som jag är på väg till bussen för att åka och göra en intervju till projektarbetet. Får springa hem i panik och försöker att inte grina, ringer utbytesansvarige. Jag måste tydligen inte ha underskrift av ämnesansvarige och akademiansvarige utan av två andra som jag aldrig har hört talas om. Jag fixar med avtalet, ser bland annat att människan som knappt kunde svenska skrivit något (på svenska dessutom) i ansökan som bara får innehålla dataskrif och ska till ett engelsktalande land. Skriver ut en nysida av den sidan medan jag stressar ihjäl eftersom jag måste springa till stan sedan för att hinna med anslutningsbussen. Fyller i avtalet och skriver ut och springer som en jävla galning tre kilometer in till stan och hinner precis med bussen. Den tjugo minuter långa bussresan används till att desperat försöka torka bort all svett från pannan eftersom jag som sagt ska hålla i en intervju. Hinner precis. Tar bussen tillbaka till Falun och springer till skolan där jag hittar programansvarige som skriver under. Springer till receptionen för att få tag i den människa jag aldrig någonsin sett. Hon sitter i en annan byggnad springer in där och är helt lost. Springer av ren tur även in i en snäll lärare på 60 bast. Han flänger runt med mig i alla korridorer och våningar tills vi hittar människan. Hon skriver under och för mig till en annan människa som också skriver under. Jag kutar tillbaka till huvudbyggnaden där ett nytt möte angående utbildningens bristande kvalité hålls. Det är extremt dåligt, det är ungefär som att se någon hänga sig själv. Lynchstämmningen hinner inte ens infinna sig för hon som håller i mötet säger själv hur dåligt allting är och beskriver själv situationen som att sitta på "ett sjunkande skepp". Hon berättar även att nivån är väldigt låg på den här utbildningen och att de godkänner de som ingen annan skulle godkänna eftersom de flesta knappt kan skriva sammanhängande när de börjar här och då tycker lärarna att de utvecklas så mycket att de får godkänt fast de suger. Jag ifrågasätter hur vi som inte har de här problemen ska kunna få en chans att utvecklas när hon själv beskrivit att de sätter ribban på mellanstadienivå. Hon säger att hon inte fattar vad jag menar. Jag berättar då att jag inte kommer ha samma utvecklingskurva om jag inte får de krav och den hjälp jag behöver om de lägger resurser på att lära andra stava. Får medhåll, hon skrattar nervöst och börjar prata om något annat. De framkommer även att de som höstterminen blev underkända på sin C-uppsats genom ett trollslag blev godkända till våren efter att examinatorn (som är den bästa lärare jag haft här) slutat. Hon som pratar förstår inte varför vi anser att det är skandal. Vi påpekar att vi har haft en del inkompetenta lärare. Hon tycker inte att man är inkompetent som handledare om man tog examen i våras. Hon tycker inte heller att det är konstigt att lärarna bara läser rakt från boken. Vi frågar om hon och de få som nu ingår i lärarkåren lovar att göra sitt yttersta för att förbättra situationen, hon skrattar besvärat. Vi frågar om vi också kommer att få tillgång till lösningsplanen de ska lämna in till Högskoleverket i vår. Hon svarar att de inte kommer göra någon sådan eftersom våra program ska läggas ned. Vi säger att vi vill ha en intern plan för att se att de tar till olika åtgärder för att vi ska få en bra examen och den mängd kunskap vi behöver. Hon skrattar besvärat. En kvart senare ger hon oss ett tveksam ja. När mötet slutat har jag gått från svagt positv till självmordsbenägen, men mitt avtal är i alla fall klart. Fyller i alla formulär och scannar papper i en timme. Skickar ut frågor till människor inför grupparbetet. Fredagen spenderades genom att jag själv skrev det projektplansutkast gruppen skulle skriva tillsammans och åt kopiösa mängder parmesan. Idag skulle jag egentligen pluggat arslet av mig, men dagen har istället används till att baka bullar och tro mig, det har varit precis lika invecklat jobbigt och krångligt i praktiken som det är att läsa, man blir helt trött.

Ja, ja ni ska få två bilder nu. En på all parmesan jag hade på min pasta och en på bullarna jag bakade idag. Enjoy!


Det här är då all ost för den som inte förstår, det är ju en abstrakt bild som kräver ett visst mått kulturellt kapital för att uppskattas.



Det här är bullarna jag bakat, jag hann inte laga lunch så jag åt lite bulldeg. Det var mycket bra lunch, ju längre dagen går desto mättare blir jag.

See you! Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge till nästa gång och ursäkta alla stavfel men jag orkar ärligt talat inte läsa igenom det här inlägget, som mycket väl kan vara det längsta i världshistorien

// Nitty- som sitter här och jäser (HAHAHAHAH JAG ÄR SÅÅÅ KUUUL!!!)

ÅHHHH!!! Miniprojekt 3s rapport får gärna ta och skriva lite på sig själv för en stund för nu har jag tröttnat!
Jag vill göra något roligt. Typ som att klättra i träd..inte för att jag kan det men det låter så kul att dingla med benen från en gren högt uppe. Tyvärr lär jag aldrig nå så högt upp. Är nämligen lika smidig som en takbjälke. ;)
Min kvällsmat har bestått av majs på burk och falukorv(rå). Väldigt kulinariskt! Vill ni ha receptet? Endast för de mycket avancerade kockarna är jag rädd...

Dags att attackera min rapport, jag närmar mig slutstriden. Frågan är bara vem som vinner..stay tuned

XOXO Gillyhurt

Ps: Where is Nitwriter, I can't see her.. :(
Det är ju så dimmigt...heheh...heeeeeee

Idag kära vänner fyller Nitwriter 20 år och den här bloggen 2 år. Detta kommer jag fira genom att äta en glass! Wohoo!