Hejsan alla i bloggosfären!

Just nu försöker jag skriva en ansökan till utlandsstudier där ett personligt brev ingår. Det är det vanliga: varför jag vill studera utomlands, hur det kommer gynna min utbildning och det värsta: en beskrivning av mig själv. Det här brevet måste vara inne SENAST nästa tisdag och består just nu av ett tomt dokument... Jag hatar att behöva skriva bra saker om mig själv! Så jag frågade mina kära föräldrar om de kom på några positiva egenskaper. Detta är vad de skrev: Bra självförtroende (Jag är as rädd för allt och tror aldrig att jag ska klara något, därför hade jag ca 25 uppgifter släpandes efter mig i trean. Är rädd för alla sorters fysisk aktivitet. Vågar nästan aldrig göra något själv). God initiativförmåga (Jag spenderar mina dagar med att glo in i väggen och undrar vad jag ska hitta på). Positiv (Jag är pessimisten nr.1). Glad (Jag har typ glömt bort hur det känns att vara glad, går mest runt och är på "ingenting" humör. Finns det ens glada pessimister utan självförtroende?). Lätt att få nya vänner (Jag har inga kompisar här, då består ändå klassen av 90 personer). Bra på att samarbeta (Hahahah nej, jag är sjukt envis och måste alltid få min vilja igenom = jag gör oftast 75% av allt arbete själv). Inte långsint (Jag är sjukt långsint, är tex fortfarande sur på folk jag gick högstadiet med). Stresstålig (Jag får damp när något inte fungerar, brukar börja grina när det är mycket stadstrafik). Engagerad (Hur engagerad kan man vara om man spenderar sina dagar med att inte göra ett piss?).

Slutsats: Antingen känner inte mina föräldrar mig eller så har jag väldigt dålig självinsikt. Jag har fortfarande inget att skriva i ansökan... BAJS OBS! exempel på stresstålighet och min positiva livssyn!


// Nitty, som febrilt stirrar på det tomma dokumentet och den blinkande skrivmarkören